Ja igår kom matte och jag hem från Gotland, men vi var så trötta så vi orkade knappt någonting. Carrie följde med oss hem en stund och det var tänkt att vi skulle busa lite till, men jag orkade inte så hon fick busa med Wille istället. De hade jätteskojigt. Jag tyckte mest det var skönt att vara hemma igen, för gissa om de senaste dagarna varit intensiva. Men vad mycket skoj jag varit med om, och lite läskigt också men eftersom matte var med, så var det ju ingen fara. Hon var ju inte rädd. En massa bilder blev det, ja över 500 bilder. Så nu ska matte sortera ut de som är värdiga att hamna i bloggen sedasn kommer det, och det blir ett helt gäng, det kan jag lova, men inte 500 stycken !

Nu ska jag ta igen mig en stund medan matte sorterar bilder. Ha det gott !

Klockan 03.50 gick matte och jag upp idag. 07.05 skulle båten gå hem för senast 1 timme innan båten gick skulle vi vara där.

Vi hade lagt oss tidigt och jag tyckte det var alldeles bak och fram, för vi gick i säng när det var ljust ute, men gick upp när det var mörkt.

Strax efter 04.00 fick jag en morgonpromenad. Vid 04.30 åt jag frukost, ja det gick fakitskt bra det med. Rastningen innan vi skulle åka blev rätt spännande för matte, för hon stannade och såg på ett åskväder som drog fram utmed fastlandets östkust. Hos oss var det stjärnklart och 5 grader varmt, men vid fastlandet var det troligen varmare, spöregn och uppenbarligen åska också.

Snart var det så dags att ge sig av. Väl framme vid hamnen så fick vi vänta en bra stund innan vi kom ombord.

När vi installerat oss och båten börjat gå mot fastlandet, då gick matte och handlade frukost till sig och de övriga i vårt sällskap. Det serverades färdiga frukostbrickor med en massa gott på. Matte orkade inte äta upp allt utan delade frikostigt med sig till mig. Och jag åt med god aptit.

En muffin som matte hade köpt blev Aylen jättesugen på och satt och såg på den en lång stund innan hon förstod att den inte var ämnad till henne.

Jag försökte då och då få fart på Aylen, men som den diva hon är så hade hon ingen direkt lust att leka vid 07 tiden på morgonen. Men sådär vid 9 tiden då piggnade hon till och vi busade en del.

Carrie hon var trött så hon sov nästan hela tiden. 

Men jag och Aylen vi busade en del, och mittemot oss så satt det en ung blandrashane som kanske hade velat leka med oss. Han såg ut att vara lite rädd för att resa med båten.

Jag kröp försiktigt fram mot honom och pussade honom nästan på tassen, men matte hindrade mig.

Istället fick jag hålla mig till Aylen och så Carrie förstås, som bara sov nästan hela tiden.

När vi så började närma oss hamnen på fastlandet då tog matte med mig på en promenad på däck. Morr morr och Carrie gjorde oss sällskap.

Det var skönt att komma ut en stund och det blåste friskt. Matte var väldigt tyst för hon mådde inget vidare, hon hade ont i magen och kände sig lite illamående och hängig. Men så fort hon kom upp på däck och fick frisk luft så piggnade hon till. Vi gick en runda också för det var skönt att röra på sig lite.

Väl i hamn så bar det av hemåt. Det skulle bli skönt att komma hem nu, efter den här intensiva helgen. Gissa om vi var trötta.

Matte och jag tog en skön promenad nu på kvällen. Det var så tyst och lugnt och det kändes väldigt avspänt nu när allt utställningsståhej var avklarat. Matte behövde nog varva ner lite efter all spänning hon med så det blev en lång promenad på nästan 1 timme. Jag fick hoppa och busa i allt långt gräs och sedan sprang jag och busade lite med matte också.

Men så plötsligt märkte jag att matte var på väg mot ett håll där det gällde att hålla sig på helspänn, nämligen förbi en hage med en massa fyrbenta djur i. Jag såg dem redan på långt håll och sträckte på mig för att se bättre.

Gissa vad som stod därborta på andra sidan vägen (håll för ögonen nu Sigge), där var det ett helt gäng med kossor, både stora och små. Jag blev fruktansvärt nyfiken på dem för jag hade ju hört Sigge berätta om Komonster och nu såg jag dem med egna ögon. Men inte var de alltför läskiga tyckte jag. Visst skällde jag ut dem en del, men när matte sagt till mig att vara tyst så tystnade jag. I alla fall tills hela flocken började röra sig mot staketet. De var fruktansvärt nyfikna och sträckte på sig för att se bättre. Sedan stod matte och jag en lång stund och tittade på dem.

När jag så insåg att de var helt ofarliga, ja i all fall så här på andra sidan staketet, då lade jag mig ner och höll ett vakande öga på dem.

Jag har ju träffat sådan här en gång förut, men då var där bara en och det var nästan hemma.

matte gick fram och klappade en av dem på mulen och den pussade på henne. Jag stod strax nedanför och höll ett öga på dem. Kom de för nära då skällde jag på dem. Men för det mesta var jag tyst och bara tittade på dem. De var riktigt stora, men verkade rätt snälla. En av kalvarna var jättesöt och kom nästan ända fram och nosade på mig. Mne han var lite osäker så han backade ett par steg när jag rörde mig.

Visst är han söt. Det tyckte matte i alla fall.

Så småningom gick vi vidare på vår promenad. Vi tog en väg in i skogen och där fick jag springa lös en liten stund. Matte hade lite godis med sig så jag kom ju när hon ropade på mig.

När vi så kom hem var det dags att äta middag. Sedan bestod resten av kvällen mest till att packa inför hemresan imorgon och städa undan efter oss.

Innan sovdags gick jag och matte ut tillsammans med Aylen och hennes matte. Vi busade lite på gräsmattan och det var skojigt.

Sedan gick vi och lade oss väldigt tidigt, ja faktiskt medan det var ljust. För vi sklulle gå upp strax före 04.00 imorgon bitti för att hinna bli klara och vara vid båten senast 06.00

Klockan 07.05 skulle båten avgå mot fastlandet.

När vi busat klart och var på väg tillbaka till utställningen så började det regna. Det regnade bara mer och mer och till sist bestämde sig matte för att vi skulle åka hem medan det värsta regnandet drog fram. Vi bodde ju inte så långt från utställningsplatsen så om vädret blev bättre kunde vi åka tillbak dit på kort tid. Så vi åkte "hem" till vår stuga och åt en god lunch bestående av potatissallad och kyckling. Jadå jag fick smaka jag med.

Det klarnade upp lagom tills lunchen var avklarad så vid 14 tiden återvände vi till utställningsplatsen. 14.30 skulle bedömningen i stora ringen börja. Så vi var döär i rätt så god tid.

Jag var allt lite trött och ville helst nog sova en stund till. Men Aylens matte busade upp mig så jag piggnade till rätt bra och strax före 15 äntrade vi stora ringen tillsammans med en sådär 26 andra valpar också. Här är några av dem

Inte heller idag blev jag bland de som blev uttagna till själva BIS valp finalen, men det gjorde inte mig något för jag hade passat på att busa med de andra och det var skojigt det. Däremot Pomeranianen som syns på andra bilden uppifrån kom till slutfinalen och slutade på en 3:e plats i finalen. Visst är han söt. Honom busade jag lite med sedan efter utställningen precis innan vi skulle hem.

Matte var jättenöjd med mig och jag satt i hennes knä och sov nästan hela vägen tillbaka till "stugan" som var vårt tillfälliga hem den här helgen.

Efter det var det en massa timmar kvar tills vi skulle in i stora ringen på eftermiddagen, den ring där det avgörs vem som blir BIG, BIS och BIS valp.

Vi hade tur och träffade på en annan Cardigan och även Pembrok ägare som tyckte att vi skulle ta och kila iväg till en rasthage och låta oss hundar leka med varandra. En toppenidé tyckte jag, och matte med, så vi följde med allihopa, även Carrie med matte och Aylen med matte. Det blev jätteskoj, men till en början betedde sig den andra mattens hundar lite konstigt mot Carrie, det skällde ut henne flera gånger och vågade inte hälsa på henne. Carrie som var så snäll. Men efter ett bra tag så vågade de sig fram och nosa och sedan hälsa på henne, om än tveksamt.

Från vänster på bilden är det : Kim - en cardigan hane, Jag, Blondie - en Cardigantik och Snutt - en pembroke tjej. Saknas på dne här bilden gör Carrie och Aylen för de var någon ananstans i hagen.

Lite fler busbilder kommer dte här

Ibland när de skällde ut Carrie undrade jag vad de skällde och väsnades så för. Fattade inte varför man skäller på Carrie alls.

Här är hela gänget samalt !

Från vänster igen då :

Kim, Blondie, Snutt, jag, Carrie och Aylen. Det var jätteskojigt att busa med så många kompisar ! Hoppas vi gör om det fler gånger.

Dags för att charma en till domare idag låter det som. Spänannde ska det bli.

Vi åkte iväg till utställningen jättetidigt, för jag hade startnummer 1 i min ring och då måste jag vara på plats minst en 30 minuter innan så att veterinären hinner kolla mig om han vill det.

Dagens domare var en äldre kvinna från skåne.

Även idag visades jag av Aylens matte. Hon var på lite bushumör idag, så vi satsade på att charma även den här domaren så mycket vi kunde. Och vi lyckades, för även idag blev det en 1a, ett HP och en BIR rosett till mig. Alltså gillade även den här domaren mig.

Jag blev jätteglad och matte blev jätteglad. Jag fick en halv varmkorv även idag. Sedan fick jag också en liten kanelbulle och hundgodis i mängder.

Dagens kritik löd som följer :

"Rejäl maskulin hane med huvud i god utveckling. Korrekta ögon och öron. Kunde vara ngt kraftigare i hakan. Bra hals och rygg. Tillräckligt förbröst för åldern. Korrekta framben, aning knappa vinklar bak. Rör sig trevligt, ännu lite hög svansföring."

Tja det låter väl inte så dumt det heller ?

Efter utställning åkte vi in till Visby. Morr morr tyckte Carrie verkasde lite orolig så Carrie fick ta med sig sin pipis så hon fick annat att tänka på.

I Visby strosade vi omkring en stund och tittade på en massa saker. Ibland stannde matte till och tittade på lite saker som fanns. Då passade jag på att lägga mig raklång på kullerstensvägen.

Jag hitatde några får som jag tyckte var söta, tygdjur eller som matte sa "gosedjur". Men jag fick inte leka med dem. Däremot fotades jag med dem.

Vi promenerade omkring i ett par timmar i Visby och fotade lite här och lite där. Jodå en massa poserande blev det.

Sedan stannade vi till på ett mysigt litet café, som matte varmt rekommenderar om inte annat så för dess trevliga värdinna och ägare. Hon gillade hundar så vi var jättevälkomna in att fika på hennes uteterass, för det fanns inga stolar och bord inomhus, det var för litet.

Vi hundar bjöds på pannkaka och våfflor och gissa om vi gillade det. Matte, Aylens matte, morr morr och Liz de fikade och alla utom Liz åt äppelkaka med vaniljsås. Liz hon tog en god glass hon.

Allt smakade jättegott. Jodå jag fick smaka lite av mattes äppelpaj också.

När vi fikat klart och tackade för oss, så gick vi vidare och strosade lite mer i Visby. Bland annat uppför en jättelång trappa, på en mur, utmed en mur, och bland en massa fina hus.

Carrie gillade visst att hoppa upp på och gå på murar och sådant, och jag var inte dne som var sen att hänga på.

Vi gick också förbi en jättefin kyrka som matte absolut måste fota.

Den jättelånga trappan tog oss upp på en kulle där man kunde se ner över Visby. Det var jättevackert, och som gjort för att posera vid tyckte både Aylens matte, min matte och Carries matte. Så det blev några foton där med.

Många vi mötte ville gärna hälsa på oss eller fråga lite om oss. Det var skojigt. När vi lämnade Visby för den här gången, så gick vi genom en lekpark. Där var det en läskig häst i trä med vagn också den av trä som jag skällde ut.

Matte väntade ut mig en stund, sedan gick vi närmare och tittade på den. Efter en stund blev jag mer nyfiken än rädd så då gick jag närmare och till och med upp i hästens vagn. Naturligtvis fotade matte, hennes kamera var inte långt borta idag inte. 

Jag såg också världens största nyckelpiga, fast denna var i sten som jag skällde lite på.

Men även den gick vi fram till.

När vi var klara med den delen då släpptes vi lösa en stund utanför Visby murar och fick leka. Men matte höll för säkerhets skull mig i koppel en stund innan hon lät mig springa lite lös, men bara en kort stund innan vi gick vidare.  

Muren vi gick utmed var jättestor. Matte fotade den också lite här och där medan vi promenerade vidare utmed den.

Väl hemma så åt vi en sen middag och var rätt trötta efter dagen som gått. Det blev till att nattas tidigt. Det var en dag i morgon också.

Ja jisses vilken dag det blev idag. Vi börjar med själv utställningen.

Vid 9 tiden åkte vi iväg. Väl framme vard et en veterinär som kände lite på mig och tittade på mig. Sedan fick matte en stämpel på min n ummerlapp.

Vi installerade oss vid vår ring och sedan tog matte med mig på en promenand så att jag skulle få se mig omkring, vänja mig lite och kolla läget, som hon sa. Det var jättespännnade. En massa hundar skällde eller ville leka med mig.

Så småningom var det vår tur att gå in i ringen. Då fick jag mitt utställningskoppel på mig, det är vackert blått och genast förstod jag att nu skulle här showas. Så blev det. Det var Aylens matte som visade mig och domaren gillade mig visst jättemycket för han lekte lite med mig och skojade.

Först fick jag röra mig ett par varv och sedan ställdes jag upp på ett litet bord. Det var lite rangligt, men efter att domaren själv sett till att placera det bra på marken så kunde jag stå på det och han kände igenom mig.

När han var nöjd fick vi röra på oss lite till, och sedan gav han mig en fin rosett, och sen fick jag två till.

Dagens kritik löd som följer :

"Very pleasing 6 months old male. Good head and expression which is enchanted by the correct use of his ears. Good legs, strong bone, good topline, pleasing hindquarters. Moves very well."

Aylens matte blev jätteglad och tyckte jag varit jätteduktig, men matte hon blev ännu gladare och lät mig leka en stund med en av mina fina rosetter. Vet ni jag fick en 1a, ett HP och jag blev BIR valp. Jag blev bästa valpen i min ras alltså. Det var jätteskoj. Visserligen var det bara jag, men domaren tyckte jag var värd att bli BIR så då blev jag det. Även om matte visste att hon hade en mysig och fin  hund så visste även domaren det nu.

Sedan var det Aylens tur. Hon skötte sig som värsta stiliga lady i ringen, hon har ställts ut några gånger ju, så hon kan det där nu. Hon fick också flera rosetter, en av dem var vackert blågul och betydde CERT. Gissa om Aylens matte blev glad ! Hon lyfte upp Aylen jättehögt i luften och sedan pussade hon henne, precis som matte pussat och kramat om mig när jag var klar i ringen.

Carrie skulle inte ställas ut förrän i morgon men hon var med alla fall och fick se sig omkring lite. Nu var det klart för ett tag framåt. Vi inväntade finalerna i stora ringen och medan åt vi mat och fikade. Matte och jag delade på en grillkorv med bröd vi. Jättegott.

I stora ringen var det ungefär 30 valpar som skulle tävla om utställningens bästa valp, och det är ju rätt många det.

Här är två av mina konkurrenter. Den ena är en creméfärgad Chow Chow, och den andra är en Rudihund tror jag - en springer spaniel. Kolla hans steg det du !

Men ingen av de här gick vidare de heller, men de var riktigt roliga att leka med !

Men jag var jätteglad och tyckte det var skojigt med så många valpar och ville helst busa hela tiden. Det var flera som hade roligt åt mina bus, speciellt medan vi väntade i uppsamlingsringen.

Men Jag skärpte till mig och kom in i stora ringen med fart !

Jag kom ju inte bland de som domaren valde ut till finalen, men vad gjorde det ? Jag hade ju jätteskoj !