Jag trodde nog allt att det var dags för den vanliga rastningspromenaden när matte tog på sig ytterkläder, och tog våra koppel. Men när matte dessutom gick och hämtade godisfickan, fyllde den med godis, hämtade bajjapåsar och kameran, då tänkte jag bara jaha en promenad med träning.

Men se det blev det inte heller. Det blev ett rejält träningspass, och jag har redan fått lite träningsvärk.
Matte stoppade nämligen in oss i bilen, åkte iväg till klubbstugan och där stannade hon. Efter en kort stund tog hon först ut mig, medna Wille fick vänta kvar i bilen.

Jag översvämmades av alla spännande dofter och hade jättesvårt att lyssna på matte. Då tog hon en promenad runt hela apellplanen, och den är rätt stor ska du veta, sedan gjorde hon ett pass med enklare lydnad och linförighet för mig.

När matte hade godis med sig som jag upptäckte att hon delade med sig av i vissa situationer, då började jag koncentrera mig istället.

Utöver att gå ordentligt i kopplet så fick jag träna på att följa med matte och stanna när matte stannade, sitta, springa med matte och stanna.

Några gånger sprang matte iväg med mig och jag hängde på i full fart och var inte beredd när hon plötsligt tvärstannde ! Första gången så blev jag så snopen att kopplet stoppade mig så jag vände mig mot matte i ren överraskning. Då berömde hon mig massor och sedan fick jag godis av henne. Sedan gick vi några vändor, vi tränade halt och vändningar. Plötsligt sprang matte iväg igen och jag hängde med, men ngt mer avvaktande nu. När då matte stannade så blev det inget ryck i kopplet, men jag stannade en bra stund efter matte men innan kopplet tog slut. Nästan direkt sprang matte igen och nu var jag beredd. Koll på matte som berömde och när mattes kroppspråk sa nu stannar jag strax då bromsade jag upp mig och satte mig ner nästan i samma stund som matte stannade helt. Då berömde hon mig massor och det var jätteskojigt ! Godis fick jag ju också naturligtvis. Sedan gjorde hon om samma sak en gång till men nu stannade hon inte bara saktade ner och fortsatte gå. Jag var beredd att sätta mig men hade ögonen på matte, och följde henne fint och hon var jättenöjd.

Nu gick vi så till Agilityhinderna.

Vi började på spången och där uppe har man en bra utsikt. Matte belönade hela tiden att jag gick lugnt och sansat över den och var noga med att gå på kontaktfältet. Då fick jag jättemycket beröm. Ett par gånger fick jag även stanna uppe på spången och det hade jag inget emot heller.

Vi fortsatte till A-hindret, det ser ut som ett jättestort A säger matte därav namnet. Det var lite brant med upp kom jag och ner också. Tänkte hoppa ner när jag nästan var vid marken, men då stannade matte mig och så fick jag stå stilla några sekunder i brant nedförslutning. Sedan gick jag lugnt ända ner till marken och matte berömde massor ! Vi gjorde om A hindret ett par ggr tills jag lugnt tog mig uppför och nedför. Då fick jag massor av godis och beröm. Sedan tog vi en kisspaus. Efter en stund fortsatte vi på Agilityhindrena och denna gång blev det tunneln och gungbrädan.

Denna gång satte mig matte framför ingången till tunneln och jag fick sitta kvar medan hon gick till den andra änden och kallade in mig genom tunneln till henne. Första gången gjorde jag rätt direkt och matte berömde mig massor.

Nästa gång försökte jag smita förbi den vid två tillfällen, varpå matte bara lugnt gick och satte mig tillbaka där jag skulle sitta och vänta. När matte sedan lockade så kom jag i full fart. Vi gjorde om det några gånger, sedan gick vi till gungbrädan.

Den är lite läskig, så matte var beredd och när jag var på mitten av den, precis där den slår över och ner i marken så tänkte jag hoppa ner, men matte stoppade mig och lät mig stå kvar där på mitten medan jag fick godis och massa beröm. När hon sedan fortsatte gå så gick jag lugnt och still på den även fast den slog ner i marken. Matte berömde massor och var frikostig med godis också. Det här var ju faktiskt helkul !!!! Sedan tog vi en promenad runt Apellplanen igen innan jag fick följa med till bilen, för nu var det Willes tur att träna.

Det hade börjat duggregna lite men inte alls så värst mkt.

När matte öppnade bakluckan och bad mig hoppa in tyckte jag att Wille stod i vägen och morrade för att han skulle flytta på sig. Wille morrade tillbaka, men matte sa till oss båda så vi blev lite tystare men spända var vi fortfarande. Wille flyttade på sig när matte sa "sidan" och jag fick hoppa in. Men i bakluckan så fortsatte vi morra åt varandra och jag blev tillsagd att hoppa ut igen. Sedan fick jag stå på marken och Wille var i bilen en kort stund, innan matte på nytt sa till mig att hoppa in. Även denna gång morrade jag. Matte sa till mig, för denna gång var Wille tyst men hade flyttat sig så långt åt sidan han kunde. Jag fick hoppa ut igen, och sedan in. Så höll matte på tills jag gav upp och började tycka det var jobbigt att hoppa i och ur bilen hela tiden. Men matte fortsatte och jag hoppade i och ur bilen säkert 5-6 ggr innan jag tröttnade och nästan vägrade hoppa in igen. Men när matte sa till mig och jag hoppade in, och varken Wille eller jag sa ett ljud då berömde matte mig massor och både Wille jag fick godis. Sedan fick jag hoppa ut igen, och nu visste jag ju att det var godis i bilen så jag hoppade glatt in och tog ingen notis om Wille bara om godiset i mattes hand. Så fortsatte matte ett par ggr till tills ingen av oss var spänd eller purken utan bara rejält trötta på att hoppa in och ut in och ut. Men varje gång jag hoppade in utan att ngn av oss morrade så fick vi godis både två.

Sedan fick vi sitta själva i bilen en stund medan matte gick ner till Apellplanen och plockade med sina saker. När matte kom tillbaka hade vi lugnt lagt oss ner i bilen och bara väntade på att hon skulle komma tillbaka.

Nu har vi kommit hem och vi har både hunnit slappa en stund och busa lite med varandra också.

Idag åkte matte och vi till träningsplanen igen. Att det var Påskafton spelade inte matte någon roll, för vi skulle inte på middag förrän ikväll.

Vi hämtade upp Aylen med sin matte på vägen och sedan bar det av till träning. Wille blev väldigt uppspelt när han såg vart vi åkte. Han verkar alldeles tokig i träning den killen. Verkar som han aldrig får nog. Dessutrom satte han igång Aylen också. Själv var jag allmänt irriterad på deras gnällade och skällande.

För även om jag med tyckte dte var kul att träna, så hade jag i alla fall vett om att vara lite tyst, matte körde ju faktislkt bil !

Väl framme så var det Wille och Aylens fel att vi inte fick komma ut på en gång. Hade de väntat tysta, då hade nog matte släppt ut oss så fort vi var framme. Men deras gnällande och skällande gjorde att det tog en onödigt lång tid innan vi fick ens komma ut ur bilen !!!

Väl nere på träningsplanen så fick jag vänta vid ett träd i skuggan medan matte tränade Wille. Han skulle gå fint i kopplet och dessutom ha kontakt med matte. Han såg faktiskt riktigt duktig ut från min åskådarplats. Men jag ville ju vara med jag också så jag skällde länge och mycket. Men inte kom matte och hämtade mig inte, nej då hon tränade vidare med honom och helt ignorerade mig.

När jag tröttnat på att skälla utan att få någon belöning, då lade jag mig ner i skuggan och var tyst medan jag väntade. Då tog matte och gav Wille vatten och satte honom i skuggan, sedan fick jag dricka vatten innan det var min tur att träna. Även jag och matte tränade linförighet, ja så heter det visst, samt hopp och sittande. Det var jätteskoj och jag förstod varför Wille hela tiden ville ha kontakt med matte, det belönades nämligen med såväl beröm och godis. Klart jag var med på ett hörn jag med. Jag hade härlig kontakt med matte för hon verkade verkligen vara på träningshumör fastän hon svettades så det rann ner i ögonen på henne. Hon var jätteglad och tyckte jag var jätteduktig. Desto gladare blev ju jag.

Sedan skulle vi även träna lite Agility hade hon visst bestämt sig för, men först tog vi en vattendrickarpaus. Då hade Wille lagt sig att vila i skuggan och jag hade gärna gjort honom sällskap, för det var varmt att träna. Men ut på Agilitybanan skulle vi, och nu blev det riktig fart det handlade om. Jisses vilken fart matte satte upp på en del hinder. Jag följde liksom med av bara farten, det fanns liksom ingen tid att fundera på något annat. Det kom och gick hundar och Aylen tränade en stund med sin matte, sedan satte de sig att vänta tills vi blev klara. Men det distraherade mig inte särskilt mycket, utom när matte tog en liten paus, då tog jag mig tid att kolla in den nye hunden på banan bredvid.

Men snart satte matte fart igen, och med sig hade hon min nya leksak/tränbingskompis replejonet. Han både piper och är kul att ha dragkamnp med. Matte var snabb att plocka upp honom, om jag tappade koncentrationen eller när vi lekte.

Vi tog balansbommen, korta tunneln, hopphinderna (3 st), bordet, slalompinnarna och långa tunneln. Balansbommen klarade jag galant och matte passade på att fota mig när jag kollade in träningskompisen, för jag fick en jättebra utsikt däruppe !

Den långa Tunneln gick av bara farten, för där hade matte redan lagt in godis med jämna mellanrum.

  
Den korta tunneln hade jag redan lärt mig att det väntade godis och pipis i andra änden, så några gånger försökte jag smita utanför tunneln, men matte var med och såg till att jag valde att gå in och igenom tunneln. Men det gick ju saktare, jag ville ju leka nu snabbast möjligt ! Nåväl lika bra att springa igenom den då för annars blev det visst varken godis eller pipis !
Däcket var lite läskigt till att börja med. Men när min pipis vågade hoppa genom det så vågade ju jag, naturligtvis, en vill ju inte vara sämre än pipisen......
Hopphinderna gick också av bara farten och jag hoppade ett som var rätt högt, och utan att rasa den översta bomnmen. Det tyckte matte var jätteduktigt av mig.
Slalompinnarna var lite kluriga, för först förstod jag inte varför jag skulle springa mellan dem, när det gick fortare att springa bredvid dem ?
Men snart visade pipisen och matte vägen för mig, och också varför jag skulle gå mellan dem, så då gjorde jag ju det, utan att tveka.
Matte var frikostig med godis och pipisen busade gärna med mig efter varje omgång. Då är det ju väl värt att träna på att göra som "man ska", det tycker i alla fall jag.
Ja bara någon kan förklara för en varför man ska göra si eller så, då är det inga problem tycker jag att förstå. Men om ingen visar på ett bra sätt varför, då kan jag ju lika gärna låta bli, eller hur ?
Vi avslutade med en vända över bordet. Där skulle jag visst stanna upp och stå stilla i 30 s, vilket var lite svårt, men idag gick det bra.
När matte var nöjd och klar med träningspasset då tog pipisen och jag en busrunda till, inann jag bara var tvungen att dricka vatten. För törstig blev jag ju !
Innan vi gick till bilen igen så satt vi och svalkade av oss i den sköna skuggan och drack vatten.
Sedan fotades vi också bland alla vita vitsippor som fanns bredvid träningsplanen. Där var det halvskugga så där var det skönt att sitta ner en stund och hämta andan. Vad gjorde det att matte passade på att fota oss då ?

När vi stannar nästa gång så kommer husse ut till bilen med Wille. Han nosar av mig ordentligt och undrar vart jag har varit.
Efter en kort bilresa stannar vi ytterligare en gång, och då kommer Aylen och hennes matte också in i bilen.
Sedan åker vi ett tag till. När vi stannar nästa gång känner jag vagt igen mig, men sedan vet jag, vi är på vår träningsplan i vår hemmaklubb.
Här luktar det jättespännande och matte tar ut både mig och Wille och rastar av oss. Sedan låter hon mig vänta i bilen, medan hon tar Wille med till träningsplanen.
När hon är klar med Wille så tar hon ut mig och tar med mig ner till träningsplanen, och där möts jag av Aylen som tycker det är jättekul att vara här. Jag ville leka, men se det får jag inte för nu ska här tränas !
Aylen är redan igång med sin träning, hon har gjort det här förr. Matte lyckas fånga henne i en av tunnlarna.

 
Matte tar så med mig till en del konstiga saker som står och dräller mitt i vägen för oss. Hon vill att jag ska titta närmnare på dessa saker, och sedan ska jag gå igenom, hoppa över eller gå på olika hinder. Det kallas visst Agility.
En av de mer läskiga sakerna var den här spången som man ska gå över, och då är jag en bit från marken. Det var lite läskigt. Jag försökte vid ett tillfälle hoppa ner, men jag bromsades upp av Aylens matte som höll i kopplet, så det gick bra.

 
Men jag blir väldigt misstänksam och vill först nosa av dem ordentligt, vilket jag också gör. Men när jag vill skvätta på dem, då säger matte till mig på skarpen. Sedan tar hon mig istället till ett träd en bit bort. Där får jag skvätta bäst jag vill. När det är klart går vi tillbaka till hindrerna och nu tar jag mig över och igenom några av dem.

Matte har godis med sig, och jag har jättekul. Det är skojigt må ni tro.
Jag blir så glad så jag vill busa med matte för att hon tagit med mig hit.

Tjohoo nu tar vi fler av dem !!!

När vi åker hem så hoppas jag att vi åker hit och tränar fler gånger, för det här var kul. Men matte påstår att hon måste finslipa på min vardagslydnad en del också.