Idag på förmiddagen tog matte en härlig promenad med oss i solskenet.

Vi kollade om min pinne var kvar där jag lämnat den, och det var den !

Nu blev det lite dragkamp mellan Wille och mig, och matte hängde på hon med. Efter en stunds bus tyckte matte att vi skulle gå vidare. Jag ville ta med mig min stora kvist, men det var svårt att få den med sig, för den fastnade i lite varstans, och ni ska veta att jag kämpade för att få den med. Men till slut stannade jag med den och tittade på matte. Hon tyckte att vi istället skulle lägga den någonstans där den kunde vara tills nästa gång vi kom förbi, så det gjorde vi.

Sedan var det rätt lugnt ett tag, tills det var dags att hämta lillhusse från skolan.

Då tog matte med sig oss, och medan vi väntade på lillhusse fick vi hälsa på en massa barn som kom förbi och ville klappa oss. Inte mig emot så jag pussade några av dem på handen, för det har jag lärt mig att man gör om man är en gentleman, och det är jag ju.......

När lillhusse kom så var vi redo att åka iväg en sväng för han och matte skulle ta en promenad med oss hade hon tänkt. Men i början var det mest vi som gick ut med henne, för hon höll inte alls vår takt och vi var så uppspelta så vi drog iväg ordentligt i kopplet. Till sist tröttnade matte på att vara stoppkloss och då sa hon till oss på skarpen att skärpa till oss och tänka på att lillhusse skulle hinna med han också. Så hon stannde helt enkelt och vi blev lite fundersamma först, men sedan fattade vi att det var dags att gå i lillhusse och mattes takt. Det blev mycket bekvämare. Visst det var svårt ibland, men det gick !

När vi gått en bra stund så sa matte till oss att sitta ner. Hon tog av oss våra koppel och sa "Hopp och lek" ! och vi tog henne på orden och for iväg ! Hej vad vi sprang ! Kul hade vi också för för ovanlighetens skull var jag ibland snabbare än Wille, och det är inte vanligt. Men Wille kom ju snabbt ikapp mig och sedan for vi iväg igen.

Men vi visste ju också att matte hade godis med sig, så lite då och då sprang vi tillbaka till henne och då fick vi godis förstås, för det är matte alltid frikostig med.

Även lillhusse hade fått godis att ge oss, och när han lockade så kom vi som ett skott när vi fattade det.

Ibland fick matte för sig att bara springa iväg, och då var det bäst att vara snabb och hinna ikapp henne, för annars försvann hon snabbt in i skogen och då måste vi ju först leta reda på henne. Inte så lätt alla gånger.

Lillhusse var den som höll i kameran, och han tyckte det var jätteskojigt att fota oss. Det gick åt en massa bilder men alla får inte plats med här så lillhusse, matte och jag valde ut några.

Ibland försvann lillhusse i det höga gräset. Då tvärvände jag och kollade in vart han tog vägen, han var ju där alldeles nyss.

Då hade han gömt sig som värsta paparazzifotograf och fotade mig i "gräsnivå".

Lillhusse hade jätteskoj åt mig när han såg min snopna min. Men sedan busade vi i gräset och det är jätteskojigt.

Så småningom tyckte matte att det var dags att åka hemåt, och det var vi nöjda med för vi började bli rätt trött i mina ben. Det är ju som värsta workout-pass att ta sig fram genom högt gräs. Jag kan ju inte bara springa, jag måste ju faktiskt hoppa som värsta kanin för att komma någonstans.

Då var det rätt skönt att få hoppa in i bilen igen och bege sig av hemåt.

Nu har vi nyss kommit in från en promenad till det stora fältet här bakom stugan. Husse släppte oss lösa och vi busade och for omkring som tokiga. Det var jätteskojigt. när vi var på väg tillbaka till stugan då möter vi husse och lillhusse som kommer gåendes med kameran i högsta beredskap. Matte hade dessutom godis med till oss. Bussiga hon. Vi går tillbaka ner till fältet och matte knäpper en del kort på oss och lillhusse, som lekte kull med oss. Men mest nosade vi omkring eftersom vi inte orkade springa så mkt mer just nu. Så småningom gick vi tillbaka till stugan tillsammans. Tänk va, så här kan vissa av mina bloggkompisar göra varje dag, medan vi mest får promenera omkring där det är rätt mkt hundar och asfalt.

Bäst att då passa på att leka och busa när vi kan tyckte vi allihopa.

I morse tog matte en skön promenad med oss, för husse sov fortfarande. Vi gick en bra bit in i skogen här bakom vår stuga. det var jättespännande. När vi kom tillbaka till strugan ahde lillhusse också vaknat och dukat fram frukost till matte och husse. Vi gick in och väckte husse och sedan åt vi frukost allihopa.

Sedan var det rätt lugnt ett tag innan matte och husse började pratat om att åka bil igen. Så husse tog med oss på en skön promenad några timmar senare och då tog vi en ännu längre runda på fältet. Nu blev det också en massa springande av och som vi busade och rejsade runt. När vi äntligen skulle gå hemåt igen då var vi jättetrötta. Jag ville stanna en bit på väg och vila, det var visst helt okej för husse hade inte bråttom idag inte.

Återigen blev det en del vatten som gick åt. Sedan var det lugnt ett tag till.

När vi stannar nästa gång så kommer husse ut till bilen med Wille. Han nosar av mig ordentligt och undrar vart jag har varit.
Efter en kort bilresa stannar vi ytterligare en gång, och då kommer Aylen och hennes matte också in i bilen.
Sedan åker vi ett tag till. När vi stannar nästa gång känner jag vagt igen mig, men sedan vet jag, vi är på vår träningsplan i vår hemmaklubb.
Här luktar det jättespännande och matte tar ut både mig och Wille och rastar av oss. Sedan låter hon mig vänta i bilen, medan hon tar Wille med till träningsplanen.
När hon är klar med Wille så tar hon ut mig och tar med mig ner till träningsplanen, och där möts jag av Aylen som tycker det är jättekul att vara här. Jag ville leka, men se det får jag inte för nu ska här tränas !
Aylen är redan igång med sin träning, hon har gjort det här förr. Matte lyckas fånga henne i en av tunnlarna.

 
Matte tar så med mig till en del konstiga saker som står och dräller mitt i vägen för oss. Hon vill att jag ska titta närmnare på dessa saker, och sedan ska jag gå igenom, hoppa över eller gå på olika hinder. Det kallas visst Agility.
En av de mer läskiga sakerna var den här spången som man ska gå över, och då är jag en bit från marken. Det var lite läskigt. Jag försökte vid ett tillfälle hoppa ner, men jag bromsades upp av Aylens matte som höll i kopplet, så det gick bra.

 
Men jag blir väldigt misstänksam och vill först nosa av dem ordentligt, vilket jag också gör. Men när jag vill skvätta på dem, då säger matte till mig på skarpen. Sedan tar hon mig istället till ett träd en bit bort. Där får jag skvätta bäst jag vill. När det är klart går vi tillbaka till hindrerna och nu tar jag mig över och igenom några av dem.

Matte har godis med sig, och jag har jättekul. Det är skojigt må ni tro.
Jag blir så glad så jag vill busa med matte för att hon tagit med mig hit.

Tjohoo nu tar vi fler av dem !!!

När vi åker hem så hoppas jag att vi åker hit och tränar fler gånger, för det här var kul. Men matte påstår att hon måste finslipa på min vardagslydnad en del också.

Här händer det saker när man minst anar det ! Som idag t ex. Matte har jobbat inatt och sov, när det ringde på dörren och vår kompis Carrie kom på besök !

Den härliga tjejen är dte ordentligt med fart i, så nu blev det busa av.

Till sist så bestämde husse att Carrie med matte och vi med husse skulle ta en promenad, så matte fick sova lite. Sagt och gjort. Det blev en promenad til en av hundhagarna och där busade vi en hel massa. Husse påstod att han filmade, när matte senare frågade, men inte såg jag ngn film inte. Undrar vart han gömde den.

Nåväl det spelade inte oss så stor roll, för vi had elika kul vare sig husse filmat det eller ej. Carrie är en tjej som sätter riktigt fart när hon leker, ja nästan så att hon inte slutar när hon börjar bli trött.

Hennes matte har berättat att för ett tag sedan så lekte Carrie med en annan hund, när hon plötsligt bara segnade ner på marken !!!!!!!

Gissa om hennes matte blev jätteorolig.

Det tog några sekunder, sedan reste Carrie på sig igen och ruskade av sig lite ! Sedan var hon nästan som vanligt ! Lite trött bara. Men vad läskigt det måste ha varit !

Så idag har Carrie varit på EKG för hon har haft en särskild avläsare på sig under ett dygn, ett normalt dygn, för att se om det gick att hitta ngn anledning till att hon ramlade ihop den där dagen.

Nu idag när hon kom till oss, då hade hon och hennes matte varit för att återlämna avläsaren, och se om där fanns ngt som tydde på hjärtproblem eller annat.

Men såvitt Carrie själv visste så fanns där inget konstigt.

Så när hon och hennes matte blev lite fikasugna efter resan till veterinären, och Carrie ville leka, så då stannade de till en stund med oss ! Så härligt !

Men nog märkte i alla fall jag att Carries matte hade ögonen på Carrie och avbröt leken lite då och då för att prata med Carrie och erbjuda godis och därmed ge Carrie chansen att återhämta sig lite, pusta en stund. 

Carries matte har funderingar på, och även vår matte, om det kan vara så att Carrie inte hinner syresätta sig så bra med sin korta nos, då lek och annat blir väldigt intensivt. Men det kan ingen svara på idag, inte ens veterinären.

Så vi busade och hade skoj, ja jätteskoj faktiskt, med några avbrott för godis letande och lite gos.

Javisst låter det konstigt, men så var det faktiskt.

Idag tog nämligen matte med oss på en skön höstpromenad för vädret var jättefint. Det blev en rätt lång promenad och skönt ute var det.

Vi kom så småningom till en av ängarna där vi gillar att busa, men idag höll matte i kopplena, för det var en massa skolbarn där också. Men vi busade en stund och matte fotade.

Plötsligt tappar matte kopplena och jag märkte inte att jag var lös, inte Wille heller förrän matte kallade in oss. Då fattade vi att vi var lösa. Wille kom och jag följde efter men mitt i ett språng så stannade jag, helt totalt överraskad av vad som hände nu. För när Wille förstod att matte tänkte fånga in honom, då vek han av åt sidan var på väg ut mot en väg bredvid.

Då kastar matte sig handlöst åt sidan som värsta målvakt !!!! Kameran flyger upp i luften men eftersom den sitter runt mattes hals så landar den rätt snabbt på mattes mage. Strax innan kameran landar så har matte fått tag i Willes koppel så Willes framfart tar tvärt stopp ! Han stannar lika överraskad han, för han hade nog inte räknat med att matte skulle slänga sig efter honom, och han hade nog heller inte räknat med att hon skulle lyckas fånga honom !!! Men det gjorde hon.

Vilken sjutusan till målvakt matte måste ha varit ! Det var ungefär som om hon var målvakten och vi var bollarna som kom farande !! Sicken otur att ingen hade fotat henne för tänk vilken bild det skulle ha blivit !!!

Medan matte reste sig så gick jag fram till henne för att pussa henne lite, för hon kunde ju ha gjort sig illa, men det var ingen fara. Hon bara kramnade om oss båda två, sedan gick vi vidare.

På vägen hem ville matte ha lite poseringsbilder också, så hon bestämde en plats där vi sklulle sitta ner så hon kunde fota oss. Men jag hade ingen lust att sitta stilla, jag ville leka med Wille och matte istället. Men när matte skärpte tonen då lyssnade jag och sedan satte jag mig, för matte hade låtit väldigt bestämd !

Så småningom begav vi oss av hemåt och väl hemma var både jag och Wille jättetrötta, och lade oss att sova en stund.

Idag var det också fint höstväder här och matte tog med oss på en skön höstpromenad. Hon skulle jobba även idag lite senare medn hon hade ingen brådska det märkte vi ju. Vi tog en lång skön höstpromenad bland nyponbuskar och högt gräs. Efter en stund kom vi till en dal där vi varit för några dagar sedan när Wille liksom verkade få fnatt, för han var så överlyckllig !

Idag släppte matte loss Wille helt, och som han sprang jag har aldrig sett maken till språngmarsch ! Jösses. Det enda jag såg var en rygg lite då och då över gräset. Matte sa att han såg ut som en "hundorm" vad nu det kan betyda.

Själv fick jag stanna i kopplet, för matte litar inte på att jag kommer, när vi busar Wille och jag ! Fast det gör jag ju, det ska jag nog visa henne så snart jag får chansen. Ofta kom Wille fram till mig och så busade vi och rullade runt i gräset, sedan stack han iväg en bit igen ! Varenda gång han kom så fick både han och jag korv, så vi vann ju båda två på att Wille kom till oss då och då.

Så småningom gick vi hemåt igen.

Väl hemma slängde jag mig över vattenskålen ! Jag var så törstig och så varm, ja jisses.

Sedan satte sig matte en stund vid datorn och sen vid TVn innan det var dags för henne att gå till jobbet. Jag hade fått min boll att leka med och några tomma papperasrullar. Wille hade fått några tomma pappersrullar han också och så sin favvoleksak, dragkampsbollen. Den brukar vi busa med när matte gått och jag tröttnat på min boll. Det är skojigt. Ja vilken tur att vi har varandra jag och Wille, vad det skulle vara tråkigt att vara ensam tycker jag.

Så småningom kom mellanhusse hem och då blev det en kort promenad innan det var dags för lite gos och mys med honom förstås. Vi parkerade oss vid mellanhusses fötter så snart han satte sig ner.

Ja det var det visst idag. Jag förstod det när matte packade ner mitt fina utställningskoppel i vår "lilla resemapp".

När allt var nerpackat så kom mellanhusse med ut till bilen. Matte skjutsade honom till hans jobb samtidigt som vi åkte till vår utställning.

När vi kommit en bit på väg så saktade matte plötsligt ner farten. Hon hade sett att det var något konstigt där vid en hållplats. Där låg det en hög med kläder, ja det var det första matte tyckte hon såg. Men när vi närmade sig så såg vi att det var en människa bland de där kläderna också, och den låg på marken, på asfalten vid en busshållplats alldeles ihopkrupen.

Matte stannade bilen och tog med sig mig ut, jag trodde vi var framme och började leta efter hundarna jag, sedan fick jag också syn på den stackars människan som låg där på marken. Vi gick närmare och snart var vi framme. Matte böjde sig ner och ruskade lite lätt på den unga pojken som låg där ihopkrupen. Han var runt 17 år tror matte. Pojken rörde sig inte.

Matte kontrollerade så han andades och om han kändes kall eller varm. Han andades, men rörde sig fortfarande inte.

Då ruskade matte lite hårdare på honom och frågade lågt "Hur mår du".

Han öppnade ögonen lite då men stängde dem snart igen, så matte puffade på honom lite mer för att se om han reagerade, sedan lät hon mig gå fram till honom och nosa på honom. Då öppnade han ögonen en kort stund till, sedan stängde han dem igen. Jag tyckte han verkade frysa så jag pussade honom på näsan och då vaknade han till lite mer. Sedan ringde matte ambulansen som kom innan vi fortsatte vår resa mot utställningen. Matte var lite skakis efteråt kan jag ju säga.

Vi hämtade upp Aylen och Neas matte, men utan Aylen och Nea. Sedan så småningom kom vi fram. Där slog en massa intressanta dofter mot nosen och jag kände spänningen stiga i hela kroppen. Jag blev jättepeppad, och tyckte det var jätteskojigt. En massa hundar mötte vi och en massa hundar gick före oss. Vi gick också förbi hagar där det var staket och innanför dem fanns det stora djur med täcken på. Det var visst hästar det, stora hästar. En annan hade ju bara sett modell mindre. De var jättespännnade men jag fick inte hälsa på dem.

När vi fått vår nummerlapp, väntade vi en stund innan det blev vår tur att gå in i ringen. Där var 5 Welsh Corgi Cardigans, men jag var ensam valp.

Medan jag väntade busade jag med några andra hundar och tog med matte på sightseeing i ridhuset där vi var.

Jag flörtade jag med en väldoftande Cardigan tjej på 16 månader. Mmm hon luktade gott och vi lekte en lång stund.

Sedan kom det förbi två leonberger som ville vara med och leka de också. Men de var stora ! Fast de var snälla och fulla av bus.

Det blev Aylens matte som visade mig i ringen, och vi belönades med BIR-valp rosett och HP. 

Kritiken löd :

7 mån maskulin hund. Bra nosparti, stora öron, bra hals, utmärkt förbröst, bra bröstkorg, står ngt fransyskt. Bra ben och tassar. Välmusklat bakställ, rör sig utmärkt från alla håll. Ngt glad svans i rörelse. Bra päls.

Matte blev jätteglad, Aylens matte också.

Sedan blev det en låååång väntan på att komma in i stora ringen. För tyvärr så gjorde de gruppfinalerna på vuxna hundar, barn med hund och en del annat, innan alla valpar kom in för en gemensam BIS final. Under tiden vi väntade så tog vi en promenad som gick till den sk paddocken där hästhussar och hästmattar red sina hästar för att motionera dem. Först skällde jag på dem, men när matte sa till mig att vara tyst och bara titta, då var jag det. Ingen av hästarna tycktes bry sig om en lite hund som jag som skällde, så det var nog lika gott att vara tyst i alla fall. Vi stod där en rätt lång stund matte och jag. Det var skoj att se dem och jag var väldigt fascinerad av att de var så stora, men verkade så snälla.

Jag fick hälsa på en av dem, och det var visserligen lite läskigt i början, men snart blev det en baggis. Hästen blåste varmluft på min nos, det var rätt mysigt. Sen gick vi in igen till alla hundarna där inne i ridhuset.

När det dröjde ännu längre innan vi skulle in i stora ringen, så funderade matte på om vi skulle åka hem, men sedan ändrade hon sig, och glad var jag för det.

Nu hade jag tid att leka med flera stycken hundar. Det var ju därför jag ville stanna kvar. Bland annat träffade jag en söt cavvisflicka som jag hälsade på, men vi lekte inte för hon var lite blyg.

Jag hittade också en väldigt lekfull kompis där, en västgötaspetsflicka. Gissa om vi lekte. Vi var jämngamla och hade jätteskojigt. Som vi busade. Våra mattar undrade mer än en gång om vi aldrig blev trötta. Men vadå vi var ju valpar, vi orkar busa massor.

Jag hittade också en lapphundkille,som ville leka, men det ville inte hans matte, så vi struntade i det. Sedan busade jag med en Aussi (Australian Shepherd) men hon var lite blyg, men vi hälsade och lekte en kort stund. Matte fotade henne sedan när hon vilade sig.

Bredvid oss huserade en Eurasierhane jag aldrig träffat förut. Först var han lite försiktig och sökte inte direkt kontakt, men efter en stunds uppmjukande lekinviter från mig så busade vi också. Snart kom även hans lillasyster (fast kullsyskon) med hon också.

Medan vi höll på att busa så där, jag och två Eurasier så kom en lite nyfiken isländsk fårhundsflicka fram och ville vara med.

Klart hon fick det, och som om inte det räckte så kom strax därpå även min första lekkompis, västgötaspetsflickan och så en Norsk Buhundsflicka, som också ville leka med oss. Så en stund var vi 5 valpar som busade och hade jätteskoj, och det var fler än en hund som ville vara med.

Sedan träffade jag på Grand Danoisar, andra Eurasiers, ett par Norska Buhundar busade jag också med, och så en Eurasiervalp som ville busa han också.

Så småningom var det min tur att gå in i stora ringen och jag gjorde mitt bästa för att visa upp mig, men jag var så trött så trött, så jag ville helst sitta och vila en stund.

Vi blev inte en av de 5 som fick BIS placering, men vad gjorde det ? Vi hade varit med, vi hade haft jätteskoj och nu var jag trött och ville vila en stund.

I bilen på vägen hem somnade jag nästan på en gång, ja dvs när jag ätit upp godiset och hundkexbenet som matte lagt i bilen på min sovplats.

Nu har matte och jag precis kommit hem från utställningen vi varit på.

Vi är båda jättetrötta, men innan vi ska vila oss, så står det "skräpmats - middag" på schemat.

Jodå matte handlade mat till mig, sig själv, husse, lillhusse och Wille på vägen hem, ni vet sådan där snabbmat som man hämtar på speciella matställen, utmed vägen. Wille och jag delade på en hamburgare och gissa om det smakade bra.

Jag var jättehungrig, även fast jag smakat både toast, smörgås och mazarin idag, men det var ju flera timmar sedan. Sedan fick vi en bit av mattes kyckling och strips. Det var jättegott och både jag och Wille hade gärna ätit ännu mer. Men matte tyckte dte räckte. Vi skulle ju äta vår vanliga kvällsmat sedan också.