Nu har vi nyss kommit in från en promenad till det stora fältet här bakom stugan. Husse släppte oss lösa och vi busade och for omkring som tokiga. Det var jätteskojigt. när vi var på väg tillbaka till stugan då möter vi husse och lillhusse som kommer gåendes med kameran i högsta beredskap. Matte hade dessutom godis med till oss. Bussiga hon. Vi går tillbaka ner till fältet och matte knäpper en del kort på oss och lillhusse, som lekte kull med oss. Men mest nosade vi omkring eftersom vi inte orkade springa så mkt mer just nu. Så småningom gick vi tillbaka till stugan tillsammans. Tänk va, så här kan vissa av mina bloggkompisar göra varje dag, medan vi mest får promenera omkring där det är rätt mkt hundar och asfalt.

Bäst att då passa på att leka och busa när vi kan tyckte vi allihopa.

Idag på eftermiddagen var det rätt hyfsat väder här och lillhusse ville bada. Så blev det så vi åkte till en närbelägen badstrand och den var jättefin. Vi var helt ensamma där för det var liksom lite småregn i luften, men väldigt varmt. Lillhusse hade bråttom i, men det tog en stund innan han doppade sig. Men sedan ville han knappt komma upp från vattnet. Matte tog med mig till vattnet också, och jag tyckte det var lite kallt så jag tvekade en stund, men sedan så hoppade även jag i och jag simmade ut till lillhusse, som höll i mitt koppel och vi simmade en stund.

Efter ett tag släppte han det till matte som då även hämtade Wille och så tog hon både mig och Wille med sig ut i vattnet. Det var kallt men uppfriskande.

När vi badat klart så satte vi oss alla i bilen och åkte en bit till. Då kom vi till en hembygdsgård där det serverades våfflor med sylt och grädde. Matte, lillhusse och husse tog en fika och varsin våffla där. Vi fick vänta i bilen den stunden, för hundar fick inte följa med in i hembygdsgården. Matte kom snart tillbaka ut till oss och med sig hade hon våffla till oss också. Det var jättegott. Sedan åkte vi tillbaka till stugan och var där en stund.

När vi åkte vidare efteråt så åkte vi en bra stund och stannade på en del ställen utmed ngt som heter Alvaret. Här skulle det fotas naturligtvis och det tog ett tag innan vi kom vidare.

Sedan åkte vi en lång stund innan vi till sist svängde in på en mindre väg och sedan stannade bilen. Wille började genast skälla, men blev snabbt som sjutton tvärtyst när han fick svar från ett helt gäng hundar. Jag far upp fort som bara den, för jag hade ju trott att det bara var ännu ett sk "fotostopp". Men nu förstod jag ju att något annat var på gång när jag hörde alla hundarna skälla. Då ville jag ju ut till dem så fort dte bara gick. Både Wille och jag stannade dock kvar i bilen medan matte, husse och lillhusse gick fram till alla hundarna.

De stod där utanfölr grinden en lång stund och väntade och hälsade på alla hundar, Cardigans allihopa. Så plötsligt hörde jag en bekant röst som säger "Tyst med er!" och får syn på en människa jag känner igen. Ju mer jag lyssnar desto bättre hör jag sedan och känner igen och kan urskilja nästan alla rösterna på hundarna som skäller. Jag blir jätteivrig och vill komma ut fort och hälsa, men jag får vänta ytterligare en stund innan jag släpps ut.

Ett tag senare kommer så äntligen husse tillbaka till bilen och öppnar vår kupé dörr. Jag sätter mig och väntar för jag vet att jag måste få kopplet på mig och vänta på tillåtelse att hoppa ut ur bilen. När husse inte sätter på mig kopplet blir jag fundersam, ännu mer underligt är det när han säger "Varsågod" och jag och Wille får hoppa ut ur bilen utan koppel på oss. Jag stannar till en kort stund för att se om jag hört fel, men nej då jag får vara lös !

Gissa vart jag tar vägen ?? Just det till alla Cardigankompisarna där innanför grinden, fast jag och Wille får först hälsa på dem med grinden mellan.

Vi hälsar på varandra länge, länge. Jag känner igen mamma och hälsar på henne först. Jag känner också igen pappa.

Efter en stund kommer pappa och hälsar på mig.

Men han är så stilig så jag blir alldeles ställd när jag ska hälsa på honom. Svansen åker ner en bra bit och jag vänder respektfullt sidan till honom. När han nosat av mig så får jag äntligen pussa på honom.

Sedan ropas han och ett par till in och ut kommer istället några nya ansikten. Gissa om det är skojigt !

Jag önskar bara att de kunde öppna grinden snart. Som om ngn läste mina tankar så öppnas grinden och ut far ett helt gäng Cardigans. Jag blir jätteosäker för hur ska jag kunna hinna hälsa på alla och i vilken ordning ? Men jag får lite hjälp på traven och vi nosar av varandra en efter en. Syrran och jag nosar av varandra och sedan busar vi en hel del. Det är jättekul.

Det är en liten kaxig tjej där som kallas "Ecklet". Henne kan man inte nosa på hur som helst tydligen.
När vi hälsat så började vi busa ! Tänk er va 9 Cardigans i olika färger som far runt runt och busar. Vi hade helkul alltså !
Plötsligt far "Äcklet" och ngn mer iväg stormskällande mot grannen !

I full fart bar det av och 7 Cardigans far ut på grusvägen, men när vi kallades in så stannade vi till allihopa och sprang tillbaka. Det var visst bara en katt ! Två Cardigans hade stannat redan innan vi drog iväg.

Vi återvände in på gården och nu stängdes grinden och vi for omkring och busade som bara den.

Visst är hon tjusig min syrra ? Jadå vi är helsyskon och ur samma kull fast vi har så olika färger.

Här är två bilder på min mamma också. På den första bilden ligger hon och tar iugen sig efter en del busande, och på den andra är hon barnvakt till "Ecklet" som begav sig av på äventyr lite då och då.

Ibland kom Prins Daniel morrandes mot mig medan jag busade med syrran, men han blev tillsagd av sin matte. Likaså så gammelgubben Jarmu, som också morrade då och då.

Medan vi andra fortsatte att busa så gick "Ecklet" och lade sig i en blomkruka.

Jag har legat i precis samma blomklruka när jag var liten. Det har matte fått se bildbevis på. Titta själva får ni se !

Alla Cardigans busade länge innan jag och Wille så småningom begav oss av hem mot stugan igen. Men vilken kul dag det blivit ! Hoppas vi gör om det snart igen.

Ja den brukar kallas så den här ön som vi åkte till idag igen. Idag åkte vi dock åt ett annat håll och det första stoppet blev vid en karmelltillverknings stuga. Här gjordes karmeller för hand och alla som ville kunde se hur det gick till, dock inte vi hundar. När vi först kom till karamellstugan så fikade vi och åt kanelbullar, hembakta förstås. Jadå vi med, de var jättegoda. Sedan var det visning av hur man gör karameller och då satt husse kvar utanför en stund med oss, medan lillhusse och matte tog plats inne vid karamelltillverkningen. Några gånger kom matte ut till oss, för det blev tydligen väldigt varmt där inne. Efter ett tag tog husse med oss på en promenad, sedan satte han oss i bilen en stund medan han och matte bytte plats vid karamelltillverkningen.

Då kom istället matte och tog ut oss medan vi väntade in husse och lillhusse. Lite fotograferande blev det förstås.

Så småningom kom husse och lillhusse också ut till oss, och när vi tänkte gå till bilen, stannde plötsligt lillhusse till och sa "Titta mamma, en stor gräshoppa".

Matte tittade efter och mkt riktigt, där i gräset satt en jättestor grön gräshoppa. När jag fick syn på den ville jag jaga den, men det fick jag inte för matte, hon tyckte den kunde få hoppa omkring där i gräset, utan att hamna i min mun.

Efter en stund hoppade vi in i bilen och sedan åkte vi vidare. Vi stannde till nästa gång vid en badstrand som heter Stenåsa. Där fick lillhusse bada i riktiga havet och han tyckte det var jättespännande med allt vatten. Under tiden väntade husse med oss vid bilen, för vi hundar fick inte följa med ner till den stranden, även om vi uppför oss. När lillhusse badat klart kom han och matte tillbaka till oss och bilen och så åkte vi vidare. Men strax därpå stannade vi igen och denna gång tog vi en fika tillsammans. Jag och Wille fick en kaviarmacka, och det var jättegott. Sedan tog matte en liten promenadsväng med oss innan det var dags att åka bil igen.

Idag gick husse och matte upp ungefär samma tid som igår. Det blev en kort morgonpromenad sedan åt vi frukost. På eftermiddagen packade matte och lillhusse in saker i bilen och gjorde smörgåsar att ta med sig.

Under tiden tog husse med oss på en skön promenad och det blev bus på fältet igen ! Den här gången gick vi långt ner på fältet och där var det en jättestor yta att springa och busa på. Vi hade jättekul och busade massor.

Sedan packades vi in i bilen och påbörjade ytterligare en dag med utflykt. Det var riktigt spännande.

Vi reste vidare och nästa gång vi stannade så var vi på ett ställe som heter Grankullavik. Här skulle matte, husse och lillhusse äta lite mat tänkte de. Lillhusse beställde en pizza, men matte och husse ville hellre ha sallad och förväntade sig en fin nygjord salladstallrik med mkt sallad och god smak.

De blev jättebesvikna när de serverades en i förväg gjord inplastad sallad som var ynka pytteliten, men svindyr (mattes uttryck). Lillhusse orkade inte hela sin pizza, som var rejält tilltagen och god, så matte och husse fick äta upp en del av den också. Resten fick jag och Wille dela på. Den var verkligen god. När vi ätit klart så följde vi med husse och lillhusse ut till bilen, medan matte växlade några ord med restaurangchefen och talade om att de var besvikna på salladen, men att pizzan hade varit jättegod och alldeles lagom krispig. Matte berättade att Restaurangchefen tog till sig det matte sa och frågade när vi kom förbi nästa gång. Det kunde ju inte matte svara på sade hon, men då sa restaurangchefen att de skulle ha tagit till sig det hon sagt och till nästa gång försöka ordna till det bättre med sallader. Det var matte jättenöjd med.

Så kom matte då ut till bilen, och där fick hon höra av husse att jag och Wille uppfört oss illa. Det var nämligen så att jag var lite trött på Wille just nu, för han var så himla uppspelt av allt och for omkring som jag vet inte vad i bilen eller utanför, så jag tyckte allt att det var på tiden att jag sa till honom. Men det gillade inte Wille, och absolut inte husse eller matte. Nu hade jag morrat en gång för mkt till Wille så han vägrade göra mig sällskap i bilen. Matte märkte det och när hon kom tog hon ut mig ur bilen, och sedan tog hon med sig mig och Wille en kort sväng utanför innan hon åter sa till mig att hoppa in och sedan Wille. Än en gång morrade jag till wille, men det var inte så bra, för matte tittade strängt på mig sedan sa hon "Vad är det där för dumheter" i en speciell ton som jag inte argumenterar emot. Sedan hjälpte hon Wille upp i vår kupé och jag satt och surade längst in i ett av hörnen, men sa inget alls, bara blängde på Wille som inte heller var riktigt bekväm i situationen som var just nu. Sedan åkte vi vidare och jag surade en stund, men sedan fann jag mig i situationen och slappnade av lite mer. Till sist så kröp jag närmarfe Wille och pussade honom förlåt på nosen och i öronen. Sedan var vi vänner igen.

När vi stannade nästa gång så fick vi veta vad en Glassrestaurang är för ngt. En glassrestaurang är ett ställe på Öland där man kan äta glas till frukost, lunch och middag om man vill. Vi åt glass till efterrätt vi, eller ja nästan i alla fall.

Där fanns också en del andra hundar som hittat den här glassiga stället. Jag skällde och snackade med allihopa och det var skoj, i alla fall tills matte sa till mig att vara tyst. Men Wille var nästan värre han.

Glassarna här var inte vilka glassar som helst. Nej här fanns minsann inga glasspinnar eller strutar, Här serverades glass i fantasifulla dekorationer i vackra skålar som matchade temat. Dessvärre fanns ingen glass som kallades Ölandshunden, men vi funderar faktiskt på att skicka ett förslag till glassrestaurangen på en sådan kreation.

Hur som helst, lillhusse var lyrisk när han såg alla glassarna som fanns att välja med och hur de såg ut. Han hade jättesvårt att välja en, han ville ju helst smaka nästan alla. Jag kan hålla med honom, de såg jättegoda ut. Den här glassen var husses. Mattes och Lillhusses finns på bild hos Wille.

Titta in här så hittar ni glassgården ni med : http://kallaglassgard.se

Vi fick smaka vi med, och servitören tyckte om lillhusse och hans coola namn, lillhusse heter ju Emil. Tydligen är det ett namn som alla känner igen här i småland, och på Öland med. Undrar varför det jag.

Lillhusse fick en massa extra service bara för sitt namn. Det gillade han.

Sedan ville husse och lillhusse gå in och titta i en hembygdsgård bredvid glassgården, men matte tog istället med mig och Wille poå en lite promenad till andra sidan den stora vägen. Det var skönt. På vägen tillbaka gick matte fram till ett par sk färistar, för att se om vi också ville kolla in kossorna på andra sidan av dem. Visst ville vi gärna det, men färistar är lite läskiga så vi ville helst slippa gå över dem, det slapp vi då och stod och såg på korna på avstånd istället.

Så småningom åkte vi vidare och nu var jag rätt trött, så jag sov en stund.

Vi stannade en gång till under vägen. Den här gången kom vi till en hel rad med väderkvarnar. Naturligtvis ville lillhusse att vi skulle gå in i dem, och det gjorde han också, men vi stannade utanför vi. Lillhusse tyckte det var jättespännannde med kvarnhjulet som kunde snurra, dock inte nu, och han frågade husse massor av gånger hur man malde mjöl och sådant med det. Husse förklarade.

När sedan lillhusse skulle gå ut från kvarnen, då blev han lite osäker och ville ha hjälp av matte. Han såg ju inte stegpinnarna när han gick baklänges ner, för trappan var så brant. Men med lite guidning av matte så gick det bra.

Väl nere på marken igen så tog det inte lång stund förrän lillhusse var på väg in i nästa kvarn. Själva nöjde vi oss med att stanna utanför och göra sällskap med matte. Det fanns en massa spännande dofter här också. Klart man måste studera dem när vi ändå är här.

När vi sedan begav oss av hemåt så var alla trötta och nöjda, och det var riktigt skönt att komma hem till stugan igen.

Så var det åter dags att sätta sig i bilen och åka. Men det betydde ju alltid ngt skoj så inte var det mig emot inte.

Iväg bar det och plötsligt så började Wille kolla ut genom fönstret och sedan började han gnälla. När jag undrade varför och skulle se efter, då såg jag att vi var på en väg över vattnet, en lång, lång, lång väg. Ett svagt minne av att jag rest här förut gjorde sig påmint, men inte kom jag på vad det var.

Jag kollade ut och tyckte det såg rätt skönt ut i vattnet, sedan lade jag mig ner en stund igen.

Så småningom stannade vi och då hade vi rest rätt länge. Nu var det dags att sträcka lite på benen tyckte matte. så vi passade på att göra det. Efter en kort stund åkte vi vidare, och utanför for skog och hagar förbi. Det blev lite enformigt så jag lade mig ner en stund igen.

Nästa gång vi stannade gick matte ensam ut ur bilen. Nu var vi tydligen i ngt som heter Löttorp, och matte ville hämta ut lite pengar. Vi var kvar i bilen och väntade, men när det dröjde så fick vi komma ut en liten stund för det blev varmt i bilen. När matte äntligen kom så åkte vi vidare. Det gick inte så jättefort för det var en del bilar på vägen som inte körde alltför fort.

Vi åkte ett tag till innan vi stannde nästa gång, och då fick vi komma ut.

Nu var vi i Byrum som ligger alldeles bredvid havet och här hade många hundar varit före mig, så den första sträckan var jag upptagen av att kolla av dessa visitkort. Jag drog en hel del i kopplet, och matte som höll i mig, blev rejält trött på det och sa till mig på skarpen i ett mkt skarpt tonfall. Självklart lyssnade jag, men efter en stund glömde jag av mig och drog i kopplet igen. Matte sa åter tillmig, och jag skärpte mig ngt längre, men alla dofterna och nya sakerna var så spännande så jag hade inte tålamod att ta det lugnt. Men matte envisades och jag glömde bort, men matte vann ju för till sist tröttnade jag på att gå tillbaka på samma väg som vi just gått. För det var det matte gjorde. När jag drog i kopplet vände hon om och gick tillbaka mot bilen medan de andra gick vidare. Som ni säkert förstår tröttnar man snart på det. Så jag lugnade ner mig lite, fast det var fruktansvärt svårt, och så snart jag hörde att matte saktade ner stegen så gjorde jag det jag med. På det viset kom vi ju fram till de andra mkt fortare. Väl ute vid vattnet så ville jag fort i för det var så spännande med alla vågorna som kom rullandes in mot stranden, och jag ville fånga varenda en av dem.

Havet, som matte kallade det här stora vattnet, hade en del rätt stora vågor, så stora att några nästan svepte över mig ibland.

Vi gick upp på några av Raukarna också och det tyckte lillhusse var jättespännande.

Vi promenerande en lång stund utmed Raukarna och det var jätteskoj att klättra upp på stenarna, för de var som trappsteg på dem så jag fick ett jättebra grepp på dem. Det gick att ta sig både upp på dem och ner i hög fart.

Efter en bra stunds promenerande så tyckte husse att vi var klara och ville åka vidare. Men matte och lillhusse var inte alls klara, så han fick vänta en stund till innan vi gick till bilen. För det skulle fotas och promeneras lite mera !

Sedan När matte och lillhusse äntligen var klara och tyckte de sett tillräckligt många Raukar, då reste vi vidare.

I morse tog matte en skön promenad med oss, för husse sov fortfarande. Vi gick en bra bit in i skogen här bakom vår stuga. det var jättespännande. När vi kom tillbaka till strugan ahde lillhusse också vaknat och dukat fram frukost till matte och husse. Vi gick in och väckte husse och sedan åt vi frukost allihopa.

Sedan var det rätt lugnt ett tag innan matte och husse började pratat om att åka bil igen. Så husse tog med oss på en skön promenad några timmar senare och då tog vi en ännu längre runda på fältet. Nu blev det också en massa springande av och som vi busade och rejsade runt. När vi äntligen skulle gå hemåt igen då var vi jättetrötta. Jag ville stanna en bit på väg och vila, det var visst helt okej för husse hade inte bråttom idag inte.

Återigen blev det en del vatten som gick åt. Sedan var det lugnt ett tag till.